Hornby Hobbies AIRFIX RAF Air Sea Rescue Launch Mode D'emploi page 2

1m Zweiten Weltkrieg erfüllte der Seerettungsdienst der britischen
D
Luftstreitkräfte, der Royal Air
eine entscheidende Rolle.
nicht haben" wurden Tausende hoch ausgebildete
von Flugzeugsbesatzungen in britischen
in ausländischen Kampfgebieten
Zusammenwirken mit der Royal Navy setzte der ASR-Service sowohl
Flugzeuge als auch Rettungsschnellschiffe ein. Eines der bekanntesten
dafür eingesetzten Schiffe war der 19 m lange, von der British Power Boat
Company hergestellte Type Two. Durch sein gewölbtes Deck an einen
Walrücken erinnernd, wurde das Schiff als „Whaleback"
sozusagen die „Spitfire" unter den ASR-Rettungsfahrzeugen. 1937 von Hubert
Scott-Paine,dem stets vorausblickendenGründer der BPB Co. in Hythe und
früheren Eigentümer der Supermarine Aviation Co. entworfen, wurde der Type
Two ab Mitte 1940 von den RAF Marine Craft Units in den Dienst gestellt.
Schon von der Formgebung her war die "Whaleback" einzigartig. Die niedrig
ausgeführte Kabine enthielt das Bruckendeck,
Krankenraum. Darüber waren zwei an Flugzeugskonstruktionen angelehnte
Armstrong-Whitworth Kanzeln angeordnet, die beide zur Verteidigung mit 7,7
mm Vickers MG bestückt waren. Nach dem katastrophal fehlgeschlagenen
Angriff auf Dieppe im August 1942, bei dem eine Reihe der Schiffe schwer
durch Beschuss beschädigt wurden, wurde ihre Bewaffnung verbessert. Die
7,7 mm MG wurden nun paarweise und frei beweglich an beiden Seiten des
Brückendecks angeordnet; auf dem nun verstärkten Deck wurde eine 20 mm
Oerlikon Flugabwehrkanone montiert. Zu verbessertem Splitterschutz wurde
der vordere Kabinenbereich zusätzlich gepanzert. Die Höchstgeschwindigkeit
des mit drei 500 PS Napier Sea Lion Motoren angetriebenen Type Two von
19 m betrug beachtliche 36 Knoten. Auf der Grundlage des Napier Lion
Flugzeugmotors entwickelt, verbrauchte
Betrieb mit Höchstgeschwindigkeit 270 1 pro Stunde; bei 25 Knoten betrug
die Reichweite rund 805 km. Die Besatzung
und Sanitäter aus neun Personen. Anfänglich
RAF an der Südostküste von England stationiert. Dieser Bereich war auch
als „Hellfire Corner" bekannt, weil infolge der vielen Luftkämpfe über dem
Ärmelkanal und der Nordsee die Zahl von Verletzten und Toten so hoch war.
Durante Ia Segunda Guerra Mundial, el Servicio de Rescate Maritimo
E
de la R.A.F., cuyo lema era "Ia mar no se Ios quedarå", jugö un papel
vital en el salvamento de miles de experimentados
mares de Ias islas britånicas y en zonas de guerra en otras partes del
mundo. Trabajando en estrecha colaboraciön con la Royal Navy, el servicio de
rescate utilizaba tanto aviones como lanchas råpidas para Ilevar a cabo sus
misiones. Una de las naves mås famosas fue Ia HSL TIPODos de Ia British
Power Boat Company, de 19 m. Conocida como "Whaleback" (lomo de ballena)
por su distintivo puente arqueado, fue, sin duda, eI "Spitfire" de Ias unidades
de rescate maritimo. Disenada en 1937 por Hubert Scott-Paine, fundador de la
BPB Co. en Hythe y anteriormente empleado en Ia Supermarine Aviation Co.,
la Tipo Dos comenzö a colaborar con lanchas de la RAF a mediados de 1940.
Por la belleza de sus lineas, el "Whaleback" resulta dificilmente comparable.
Su camarote bajo, con la timonera, sala de mapas y enfermeria, estaba
rematado por dos torretas Armstrong-Whitworth
cada una de ellas con una ametralladora
defensivo. Tras eI desastroso asalto de Dieppe en agosto de 1942, cuandc
varias embarcaciones fueron alcanzadas
adicional en forma de dobles ametralladoras
cada lado de la timonera y un Oerlikon de 20 mm en una plataforma reforzada en
el puente trasero. Para mayor protecciön, se aplicö revestimiento
alrededor del årea del camarote de proa. La velocidad måxima del Tipo Dos
de 19 m alcanzaba Ios 36 nudos, gracias a la potencia desarrollada por tres
motores Napier Sea Lion de 500 caballos. Estos motores, desarrollados a partir
del famoso motor aeronåutico Napier Lion, consumian 270 litros de gasolina
por hora en cada motor a måxima velocidad;
de alrededor de 805 km. Su tripulaciön se componia de nueve hombres,
incluyendo eI capitån y un enfermero. En un principio, Ias lanchas de rescate
de la RAF tenian su base alrededor de Ia costa sur oriental de Gran Bretafia,
conocida como "Esquina del Infierno", donde las bajas eran muy numerosas,
como consecuencia de Ios frecuentes
Under andra världskriget spelade brittiska RoyalAir Force Sea Rescue
s
Service, vars motto var "havet får inte kräva dem", en avgörande
roll i räddningen av tusentals vältränade flygplansbesättningar från
vattnen runt de brittiska öarna och internationella krigszoner. ASR
Service, som åtnjöt ett nära samarbete med Royal Navy, använde sig av
både flygplan och snabbgående motorbåtar för denna uppgifi. En av de mest
berömda båtarna var British Power Boat Companys 19 meter långa Type Two
HSL. Den kallades för "Whaleback" på grund av dess distinkta rundade däck
och kan sägas utgöra ASR-enheternas motsvarighet till "Spitfire". Type Two,
som ritades 1937 av Hubert Scott-Paine, den framsynte grundaren av BPB Co.
i Hythe, tidigare Supermarine Aviation Co., introducerades
Units mot mitten av 1940-talet. Vad gällde den vackra linjen hade "Whaleback"
få motsvarigheter. Den låga hytten, som innehöll styrhytten, kartrummet och
sjukvårdsavdelningen, omgavs av två Armstrong-Whitworth-vapentorn
fiygplanstyp som var utrustade med en defensiv 7.7 mm Vickers-kulspruta var.
Efter den ödesdigra Dieppe-räden i augusti 1942, då flera fartyg åderläts svårt
under beskjutning, bestyckades fatyget med dubbla 7.7 mm-kulsprutor på "fria"
infattningar på var sida om styrhytten och en enkel 20 mm Oerlikon-kanon
var monterad på ett förstärkt bakre däck. Ytterligare skydd introducerades iform
av granatskyddande material runt det främre hyttområdet. Toppfarten för den
19 meter Iånga Type Two var respektabla 36 knop tack vare tre 500 hk Napier
Sea Lion-motorer. De bensindrivna Sea Lion-motorerna, som utvecklades
utifrån den berömda Napier Lion-fiygmotorn, förbrukade 270 liter per timme vid
toppfart. Räckvidden vid 25 knop var cirka 805 km. Besättningen var nio man
stark, inklusive kaptenen och en sjukvårdare. Inledningsvis baserades RAF:s
räddningsbåtar kring Storbritanniens
där antalet förolyckade var högt på grund av de återkommande luftstridema
Force Sea Rescue Service,
Unter dem Motto "Die See soll
Mitglieder
Küstengewässern wie auch
vor dem Seetod bewahrt. In engem
bekannt und bildete
den Navigationsraum und den
jeder Sea Lions Benzinmotor
bestand einschließlich
waren die Rettungsschiffe
aviadores en Ios
similares a las de Ios aviones,
Vickers de 7.7 mm como armament
por disparos, se instalå armamento
de 7.7 mm sobre bases libres
antimetralla
su autonomia a 25 nudos era
enfrentamientos aéreos sobre el Canal
i RAF Marine Craft
sydöstra kust, kallad "Hellfire Comer",
Abgeschossene Flieger konnten aufgrund verschiedener Angaben geortet
werden, einschließlich Funkpositionsdaten vor Notabsprüngen, von anderen
sie
Flugzeugen Oder von Beobachtungen der Navy. Sobald eine ASR-Einheit eine
entsprechende Funkmeldungerhielt, lief ein Rettungsschiffin Richtung der
letzten bekanntenPilotenposition aus. Ursprünglichwaren die Rettungsschiffe
mit einer gelb-schwarzenSignalbemalungversehen worden. Nach Angriffen
von Flugzeugen der Luftwaffe wurden sie dann durch eine grau-schwarze
Farbgebung besser getarnt. Bis zur Landung der Alliierten in der Normandie
im Juni 1944 unterhielt die RAF 300 Rettungsschiffe. Diese waren in ASR-
Einheiten an der gesamten britischen Küste und in vielen Uberseebereichen
einschließlich des Mittelmeerraums
AIs Malta ab 1941 immer mehr unter pausenlose Luftangriffe geriet, wurde im
Sommer desselbenJahres ein ASR-Serviceorganisiert. Bis Dezember 1942
konnte damit 125 dringend benötigten Fliegern das Leben gerettet werden.
In diesem Bausatz sind Markierungen für drei Rettungsschiffe enthalten.
Das RettungsschiffHSL 156 (Kennung Seagull70) wurde von Flying Officer
Geoffrey Lockwood, D.S.C. befehligt und wurde von 1943 bis 1944 von der
ASR-Einheit 28 in Newhaven aus eingesetzt. Unter den von der HSL 156
erfolgreichausgeführtenMissionenist besondersdie RettungderBesatzungen
von zwei amerikanischen
Oktober 1944 mitten aus einern Minenfeld geborgen werden konnten. Dieses
Schiff repräsentiertseine für den späten KriegszeitraumtypischeAusrüstung
und Bewaffnung. Ihre verhaltene Farbgebung kontrastiert mit der für den
frühen Zeitraum typischen Bemalung der HSL 130. Dieses Schiff operierte
ebenfallsvon 1941bis 1942im Ärmelkanal, w eist jedoch einen gelb-grau
gestalteten Deck- und Oberbereich
D. Jones, D.S.C. befehligte HSL 127,die in der ASR-Einheit27 in Ramsgate
stationiert war. Einzigartig ist bei diesem Schiff, dass es bis vor Kurzem
bei
noch als Luxusmotorschiff
Angriffs auf Dieppe im August 1942 im Ärmelkanalauf Station gewesen. In
Kapitän
ihrer gesamten Dienstzeit
der
notgewasserten Gleitflugzeug aus Dover im September 1944. Zwischen 1940
und 1942wurdenfür die RAF mindestens69 Whalebacksgebaut,die dann im
restlichen Kriegsverlauf eingesetzt waren.
de Ia Mancha y eI Mar del Norte. La informaciön sobre Ia situaciön de un aviador
caido podia proceder de distintas fuentes, como por ejemplo su propia radio
antes de Ianzarse en paracaidas,
mediante sefiales luminosas a una de las unidades de salvamento, una lancha
acudia a la ültima posiciön conocida del piloto. Inicialmente estaban pintadas
con un patron de colores amarillo y negro de gran visibilidad, pero, tras sufrir
varios ataques de la aviaciön alemana, mås adelante se adoptö un color rnås
apagado en gris y negro. Llegado el Dia D en junio de 1944, Ia RAF tenia en
servicio 300 lanchas en unidades de salvamento que abarcaban todo eI Reino
Unido y distintas åreas en eI exterior, incluyendo el Mediterråneo y el Océano
indico.Enel verano de 1941 , Malta,bajoincesantes a taques aéreos,organizö
un servicio de rescate que, en diciembre de 1942, habia salvado a 125 valiosos
aviadores. Las matriculas de las tres lanchas de este juego son: HSL 156
(indicativo Gaviota 70) bajo eI mando del Oficial de Vuelo Geoffrey Lockwood,
D.S.C., con base en la unidad ASR 28 (Newhaven) en 1943—1944.Destacan
entre Ios rescates con éxito de Ia 156 el de dos tripulaciones completas de
fortalezasaéreasamericanascon un total de 19hombrescaidosen uncampo
de minas en octubre de 1944. Esta nave presenta eI equipo y armamento
a
eståndar durante el periodo final de la guerra. Los colores apagados contrastan
con eI primer periodo, ilustrado por Ia HSL 130. Esta lancha también operö en
el Canal de Ia Mancha en 1941—42,pero con puente y estructura superior en
amarillo y gris. La tercera lancha es Ia HSL 127, bajo el mando del Teniente
de Flota D. Jones, D.S.C., con base en Ias unidades ASR 27 de Ramsgate.
Esta embarcaciön es üniea al haberse utilizado hasta muy recientemente como
lancha a motor de lujo. Estaba en servicio en eI Canal de la Mancha en eI
momento de la incursiån sobre Dieppe en agosto de 1942 y durante su periodo
en servicio rescatö al menos 98 hombres, incluyendo 20 de un planeador caido
en Dover en septiembre de 1944. Se construyeron alrededor de 69 Whaleback
para Ia RAF entre 1940 y 1942, que estuvieron en servicio hasta concluir Ia
guerra.
över Engelskakanalenoch Nordsjön.Informationenomen nedskjutenflygares
position kunde inkomma från ett antal källor, inklusive flygaren egen radio innan
han hoppade ut, ett annat flygplan eller flottan. Efter att en av ASR-enhetema
fått denna information skickades en HSL till pilotens senast kända position.
Räddningsbåtarna, som inledningsvis målades tydligt igul och svart färg så aft de
syntes bättre, gavs senare en mer mörk grå/svart färg efter att ha kommit under
attack av tyska flygplan. På dagen D i juni 1944 hade RAF 300 räddningsbåtar
i tjänst i ASR-enheter
flera områden utomlands, inklusive Medelhavet och Indiska oceanen. Malta,
som utsattes för omfattande luftattacker 1941, introducerade en ASR-service
den sommaren som resulterade i att 125 besättningsmän räddades fram till
december 1942. Markeringar för tre räddningsbåtar ingår i satsen. HSL 156
(med anropssignal Seagull 70), som kommenderadesav löjtnant Geoffrey
av
Lockwood, D.S.C., tjänstgjorde utifrån ASR-enhet 28 i Newhaven 1943—1944.
Bland de operationer som 156 genomförde kan nämnas den framgångsrika
räddningen av två amerikanska
i oktober 1944. Denna båt innehållerden standardutrustning och —beväpning
som
som användes under krigets slutskede. Den nedtonade målningen utgör
en kontrast till det tidiga exemplet som HSL 130 utgör. Denna räddningsbåt
användes även i Engelska kanalen 1941—42, men dess däck och övre delar
är gul/grå. Det tredje exemplet utgÖrs av HSL 127, som kommenderades av
löjtnant D. Jones, D.S.C. och baserade i ASR-enhet 27 i Ramsgate. 127,
som är unik i och med sin överlevnadsom lyx motorbåtfram tills helt nyligen,
var stationerad i kanalen under Dieppe-räden i augusti 1942. Under denna
tjänstgöringsperiod
glidflygplannära Dover i september1944.Cirka 69 Whalebacks byggdesför
RAF mellan 1940 och 1942 och kvarstod i tjänst under hela kriget.
2
und des Indischen
Fortress Bombern hervorzuheben,
auf. Das dritte Schiff ist die von Flt. Lt.
verwendet wurde. Die HSL 127 war zur Zeit des
rettete Sie 98 Mann, einschließlich
Otro aviön, o de la Marina. Tras transmitirse
som täckte hela Storbritannien
besättningar på totalt 19 man från ett minfält
räddade båten hela 98 män, inklusive 20 från ett förtist
Ozeans stationiert.
wobei 19 Mann im
20 von einem
och Nordirland och